En tjugonioårig man från Kanada, vid namn Mark Twitchell - en ambitiös filmskapare har skrivit ett manus och påbörjat inspelning av en film inspirerad av Dexter, och diverse skräckfilmer. Filmen handlar om en man som lurar en annan man till sitt hem genom att låtsas vara en ung kvinna. När den andre mannen dyker upp slår han ned honom, tejpar fast honom i en stol, och ägnar sedan sin tid åt att stycka denne.
Inte långt efter påbörjad inspelning av den här filmen arresterades Twitchell för att ha utfört exakt detta i sitt garage - inspelningsplatsen för filmen. Han står nu anklagad för överlagt mord.
Denne Twitchell har jag diskuterat film med ett antal gånger över internet.
Sjukt obehagligt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4099696.ab

-Det där kan vara det värsta jag läst på länge. vad sker i en människas hjärna milisekunderna innan denne öppnar munnen och formligen kräks ut sin ignorans både högt och tydligt? Den egocentriska världsbilden denne Peter lever i måste ju vara ett rent paradis. Kul för honom.
Hoppas han blir saltförgiftad.

It's gonna be another shitty year

Hittade dessa på Anna Svarts bilddagbok, så jag tänkte - varför inte?

ÅRET.
Hur har året nollåtta varit för dig? Väldigt olikt alla andra.
Bättre änförra året? Ja.
Har du träffat några nya vänner? Jodå.
Isåfall vilka? Alla ettor.
Någonting du aldrig kommer glömma nollåtta? I.
Har du flyttat under år nollåtta? Fram och tillbaka.
Har du hittat en ny låt som du älskar? Många.
Isåfall vilken? Typ Fine Arts Showcase's Spanish Kerosene.

KÄRLEK.
Hur har din kärlek varit nollåtta? Existerande - och det är första gången.
Har du strulat med någon? Lite för många kanske.
Har du varit kär? Ja.
Har du sagt jag älskar dig till någon? Ja.
Har någon sagt jag älskar dig till dig? Ja.
Har du haft ett hemligt förhållande? Nej, hemligt tror jag väl inte.


SORG&HÄMND.
Har någon i din närhet tagitsjälvmord? Nej.
Har någon i din släkt avlidit? Ja.
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? Nej.
Har duvarit i slagsmål? Nej.

PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? Ja.
Isåfall vad? Det är privat.
Har du skämt ut dig? Inte överdrivet mycket i alla fall.
Har du ljugit för en vän? Det tror jag väl inte.
Har du gjort något dumt mot en vän? Inte med flit.
Har en vän gjort något dumt mot dig? Inte med flit.

SKOLAN&FRITIDEN.
Vilken skola går du på? Molkoms folkhögskola
Har någon varit elak mot dig på skolan? Mjo, Anna är rätt elak (ond). Sedan finns det ju ett par "coola kids" som ser sig själva som lite bättre än oss alternativa fjollor, så... hehe.
Hatar du någon på din skola? Nej, men jag tycker lite illa om ett par stycken.
Har du gjort något framsteg? Massor.
har du haft alla rätt på ett prov? Inte haft något prov, så nej.

VÄNSKAP.
Har du träffat nya vänner? Ja.
Har du många killkompisar? Ja.
Har du förlorat en vän? Nej.
Har du fått tillbaka kontaktet med en gammal vän? Faktiskt.
Har du gått bakom ryggen på en vän? Nej.
Har du ljugit för en bästa vän? Nej.

Gott nytt år, må du bli uppäten av en elefant.

And the world lay broken, beautiful - reminding me of you

För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg i min blogg som såg ut som nedanstående:

Om några timmar lämnar tåget perrongen, och Norrland förvandlas sakta men säkert till ett minne.
Det här är verkligen på riktigt. Det här händer. Snart bor jag inte här längre. Det är dags att dra vidare, att kolla om gräset är grönare på andra sidan.
Hejdå Umeå.
Hejdå Vännäs.
Tack för de här åren!

Vi ses igen.

Ett och ett halvt år. Tiden rinner verkligen iväg.
På ett och ett halvt år har mitt liv kastats upp och ned, fram och tillbaka åtskilliga gånger, och jag tror mig har vuxit som människa. En sak har jag defintivt lärt mig - gräset är inte nödvändigtvis grönare på annan ort, men likt den vinter som varar så mycket längre, och är så mycket kallare i norrland, så är också gräset grönt, lika grönt, en så mycket kortare tid.
Jag är inte hemma här längre.
Det ganska hastiga beslut jag tog en väldigt varm sommardag 2007, sittandes i min mors bil vid busstationen i Umeå då jag öppnade ett brev från Molkoms folkhögskola var förmodligen det beslut som räddade mig. Jag öppnade brevet, med mamma hängandes över axeln för att försöka läsa samtidigt som mig, och sade bara väldigt simpelt, och jag minns detta som igår; "Jag ska flytta till Karlstad".
Jag kommer aldrig att ångra den sekunden detta utspelades under.

Nu har jag en termin kvar - sorgligt att det är så kort, men skönt att komma ut på andra sidan med så mycket mer kunskap.

Jag vet inte, jag känner mig bara sentimental inatt - jag blir lätt så sådana här nätter då sömnen vägrar infinna sig. I grund och botten tror jag bara att jag vill ha sagt, att trots att jag ofta är ledsen nu för tiden så är det ändå okej.
Jag mår bra.

Varför finns det inga kvoter?

Aftonbladet har idag en artikel som handlar om forskares ilska mot kändisar som sprider felaktig information. Läs detta:

"Matematikern David Leslie menar att [Mariah] Carey helt missuppfattat Einsteins relativitetsteori när hon döpte sin skiva till E=MC2. Sångerskan förklarade att ekvationen stod för "frigörelse = Mariah Carey gånger två”.
– Tvåan i ekvationen betyder att c:et är i kvadrat, inte MC multiplicerat med två. Läser man ekvationen korrekt står det E=MCC. Så kanske skulle Mariah Careys nya tolkning ha varit "frigörelse= Mariah Carey Carey"? säger Leslie."

Matematiker kan vara de torraste människorna på jorden - den gode David Leslie bevisade just tesen.
Kan inte våra alltför viktiga forskare ägna sig åt mer... akuta ärenden?

I walked along the river Ume, it chilled me out of my bones too, but a cold wind is always better than a cold voice

Ja, så var man hemma igen.
"Hemma" - ett relativt begrepp. Min övertygelse om att Umeå inte längre är min stad har aldrig varit starkare. Tyvärr, men så är det. Jag passar inte in här längre, jag känner inte alla gator på samma sätt längre.
Jag vet inte om Molkom direkt kan ses som hemma, men det är åtminstone ett godtagbart substitut medan jag letar.

Det är skönt att vara borta från Molkom och människorna där för ett par veckor, men längst in saknar jag dem nog redan. Åtminstone några av dem.
Plus att jag ser fram emot att få börja klippa "För Sverige i tiden" snart - eller ja - störa Hamid medan han klipper den, rättare sagt.

Men nu lider 2008 mot sitt slut, och jag måste säga att det varit det konstigaste året i mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var perioden februari-juli, men jag har nog sällan varit så olycklig som större delen av månaderna som följde.
Men nu har jag sagt hej då till henne, och önskat henne välgång i framtiden, så nu borde det bli bättre.
Och det finns faktiskt en annan som fyller mina tankar emellanåt. Vi får se hur det blir med den saken.
Skönt med ett nytt år.

Jag körde bil för första gången på ett halvår idag - kändes bra, inga problem faktiskt. Förutom att Leif är den värsta baksäteschauffören i världshistorien.

Jag har två manus att börja arbeta på det här lovet, men än så länge har jag inte tagit mig någon vart - allt jag gjort är att äta och titta på Ridley Scottfilmer. Legend var mycket bättre än jag minns den - jag tyckte faktiskt verkligen om den.
Ett av manusen jag ska skriva är en läxa jag fått över lovet, med en premiss jag inte direkt gillar. Men Linnéa sa något idag när jag nämnde det för henne som jag kanske skulle kunna bygga ihop något på. Viva la france o.s.v.
Det andra manuset är en idé till mitt vårprojekt, kanske t.o.m. till den efterlängtade (?) sverigeproduktionen.
Fairytale-swashbuckling är min grej. Jag ska ta och se The Princess Bride någon kväll, sedan ta ett stort glas rödvin och sätta mig och knappra - kanske kan det bli något.
Vi får väl se.
Ring ut det gamla, och god jul.

Och slutligen - en skål till Joe Strummer, död sedan sex år idag.

Och vad du än gör med mig nu, och vad du än försöker säga nu

Jag hatar mig själv vissa dagar.
Okej, det lät emo. Jag är inte emo.
Jag börjar bara bli less på det faktum att jag aldrig kommer över henne.